Redan på torsdagen ramlade det in folk i olika storlekar, kön och åldrar. Vi var 15 personer till middagen på kvällen, och stämningen i köket och Braxrummet var hög. Extra kul är det att mer än hälften av alla deltagare var
under 20 år! Som mest var vi 24 personer aktiva under helgen.
Men jag är lite orolig för dagens ungdomar. De går och lägger sig före midnatt och kommer upp till frukosten med oss andra. Annat var det för några år sen, när vi på morgonen kunde finna ungdomarna i sofforna och mer svårväckta än lik. Det går utför med ungdomen.
Rälsbefästning
Fredagen inleddes med rälsbefästning. Alltså att fästa rälsen vid de nyligen utbytta sliprarna samt att skyffla och
packa gruset, så sliprarna kommer i rätt höjd och ligger stadigt under rälerna. Mellan Malmakvarn och Bjurängsvägen drällde det av folk på spåret som baxade, grävde, bonkade, borrade, skruvade och drack det obefintliga kaffet. En lärdom att dra av detta är att aldrig be en tedrickare fixa fika, för då ingår inte det som gett fikat dess namn, kaffet. Fika utan kaffe är väl som en modern stad utan spårvagnar? Eller hur nu visan gick.
Rykande varma och nybakade bullar far med expressfart till de sugna rallarna. Notera frånvaron av kaffetermos!
MfSS utsände passade på att beskåda förlängningen av Vagnhall 5 vid Trumslagarskogen, där bygget pågick för fullt. Höstens rikliga regnande hade dock gjort att marken var som en stor lerpöl så pass att grävskopan
sjönk ned en bra bit. Enligt byggarna hade det gått åt väldigt mycket fyllnadsmaterial för att få marken att stabilisera sig.
Röjarskiva
När kameran åkte fram, slutade ungdomen busa och såg exemplariska ut.
På lördagen var det dags för huvuduppdraget för helgen, och det var varken busröjning eller bussröjning, utan buskröjning. Även om det förekommit röjning i bussmuséet och bus andra helger. Huvudsakligen skedde röjningen utefter bergsskärningen där syftet var att fälla träd och buskar som med tiden riskerar att ramla ned över kontaktledningen, och riskera riva ned denna. För att illustrera hur det inte ska gå till, ”råkade” ett par mindre träd ramla mot spåren farligt nära kontaktledningen, men den klarade sig.
Rallarmats
Mats är nöjd med sin rälsläggning
Mats ägnade sig som vanligt att bygga spår, vilket han bäst på. I hans meritlista finns sen förut vagnhallsharpan utanför Vagnorama, alla trafikspår i Malmköping inklusive det s.k. Malmökrysset, vändslingan i Malmköping, och nu skulle ett spår till vita huset läggas till denna CV. Det bars, det bankades, det svetsades, det lyftes och sakta så sträckte sig rälerna mot vita husets port.
Gränslöst
Fredagskvällen liksom lördagskvällen förflöt som alltid i Spårmansro när det är mycket folk. Några donar i köket, andra fabulerar friskt i Braxrummet och andra dividerar i flera timmar om vilken film de ska se om de bara kunde komma överens. Och det är väl det som gör att det kommer så många, både unga som medelålders. Det är
den trevliga gemenskapen som vi känner över åldersgränserna. Alla är välkomna, alla passar in, alla har roligt.